Swedish Painter, 1845-1933,was a Swedish painter, most known for his painting Karl XII:s likfärd (The funeral transport of Charles XII). He was born and raised in Stockholm. His father was Carl Emanuel Cederström and his mother was Carolina Fredrika Theresia af Ugglas. He married Amalia Katarina Jaeder in 1878   Related Paintings of Gustaf Cederstrom :. | skogvaktare andersson | hjorthuvud | interior | magnus stenbock i malmo 1709 | ansgarius predikar kristendomen |
Related Artists:
Eugene de Blaas
Austrian Academic Painter, 1843-1931
Peter van Bloemen
Pieter van Bloemen, called Standaart (bapt. 17 January 1657 - 6 March 1720), first name also spelled Peter or Peeter, was a Flemish painter. Van Bloemen was born in Antwerp, where he attained the status of master at the age of 17. He then went to Rome, where he remained until 1694, adopting completely Italian manners. In 1699 he became dean of the Guild of Saint Luke in Antwerp. He was the teacher of his younger brother Jan Frans van Bloemen, a highly regarded painter of classical landscapes. The brothers travelled widely together, often collaborating on works, with Pieter taking on the role of figurista in Jan Frans' vedute, a role he also performed for many other artists.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .